Mitt hästhjärta gick lite sönder...

Påsken gick så himla fort, alldeles för fort. Jag fick en dos av Shamis, världens bästa medicin.=) Pappa rakade Ronja i påsk. Under hela den tiden stod hon å gosade med mig. Borrade in hela sitt huvud i min famn å blåste luft på mig. Så mycket kärlek man kan få av en pålla. Kändes inte alls kul att åka tillbaka till Enköping. Jag hör inte hemma i en lägenhet, det är inte så mitt liv ska se ut!!

Känns iaf bra att jag inte behöver vänta ända tills semestern innan jag kan åka tillbaka till Norr. I Maj ska jag å Carro bila upp å jag ska tävla.=) Tävla min bästa vän, det bästa teamet, min Shamis. *Lycka*

Jag har ju som tur var min fina prinsessa här nere å nu ska det börja hända grejjer.=) Våran första hoppträning är nämligen inbokad!! Gissa om jag är nervös, eller vad.=) Stackars Robban måste ställa upp å skjutsa mig. Men det är bara från början. Jag är inte van att dra transport å Mercedes är ung. Ingen bra kombination att åka iväg själv tycker jag.Tur att jag har min älskling som får ställa upp, fast han inte hoppar av lycka direkt. Hehe, livet är hårt.

Lev livet!

*kram*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0